Just nu är jag inget.
Jag behöver skriva av mig, skulle gå och lägga mig men började tänka. Jag tänker ofta på dåliga saker och får panik. Jag jämnför mig med andra och tycker själv jag alltid är sämre. Så är det, när ska man känna att man gör rätt något gång. Har så mycket panik nu inför att börja plugga, att jag bara kan komma in på dom lite sämre skolorna. Det känns alltid som mitt liv går åt skogen. Men jag försöker bestäma mig att det är nu detta år jag ska börja förändra mitt liv. Engagera mig i mitt liv och starta upp det. Men som sagt måste börja tänka om, ursh ursh ursh säger jag bara. Blir bara avendsjuk och mer nere. Jag vill också klara av något. Känna mig stolt. Vara något. Just nu är jag inget.
