Om en vecka sitter jag inte längre här och är barn (tonåring) utan vuxen. Först säger dom att man blir vuxen när man fyller 18, men glöm och dröm. Kände mig exakt lika barn som alltid. Så nu hoppas jag på att jag blir en riktigt vuxen person som förstår vad livet handlar om och gör alltid bra val i livet. Egentligen har jag panik, så himla mycket panik. 20 år!! Jag vet inte ens vad jag vill bli. Kom ihåg när man gick i 6an och skulle börja högstadiet, att det var ett stort kliv och man var tvungen att ta "jätte" mycket ansvar. Sen när man gick 9an och skulle välja gymnasie, så sa dom att det var en av dom största valen man gör i sitt liv och att man måste ta ännu mer ansvar. Hur ska en tjej på 15 år veta vad man vill bli, det finns inte på kartan. 5 år senare sitter jag här, har ingen aning om vad jag vill bli, att jag ångrar dom 3 år jag läste på gymansiet. Jag känner mig inte så speciellt smart och om jag ska vara helt ärlig så har jag ingen koll på något alls.
Nu till hösten ska jag börja plugga, jag kommer nog börja plugga bara för att veta vad jag ska göra. Och inte sitta hemma och veta något alls. Jag hoppas att jag väljer rätt och att det går bra.
Puss PS.
och en sak till, herregud vad jag längtar efter att ha en häst!!
